torsdag 22 september 2016

Människans bästa vän







En hösttrend jag tycker mig ha identifierat i år är böcker med hundtema.
Först Håkan Nessers "Nortons filosofiska memoarer", Charlotta von Zweigbergks roman "Hundkärlek" samt boken om gatuhunden Arthur. Till exempel.
Men den bok som fångat mig mest är Andre Alexis roman-slash-fabel "Femton hundar", däri två gudar som del av ett vad ger femton vovvar på en veterinärklinik i Toronto mänsklig intelligens och talförmåga.

"Åh nej", tänker du säkert. "Inte den gamla historien igen …"
Men det funkar faktiskt. Jag får tillochmed lite "Watership Down"-vibbar ("Den långa flykten" alltså. Den med kaninerna och Brraaaiiight eeeyyyesss, bööörning laaaik faaaajjeer).
De olika sätten som hundarna reagerar på är fängslande.
Vissa välkomnar förändringen, andra vill inte veta av den.

Berättelsen pendlar mellan humor, tragik, våld och (tyvärr) lite flummig livsfilosofi.
Men som helhet är "Femton hundar" en klart läsvärd liten pärla.
Inte bara för hundälskare som jag.



Boken har i Kanada belönats med 2015 Scotiabank Giller Prize och Roger Writer's Trust Fiction Prize.

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd


 

 

 

onsdag 21 september 2016

Författarsignering på Center Syd







”Pojken stannade plötsligt till. I ett andetag tystnade hans hummande. Något vitt hade glimmat till i hans ögonvrå. Något som kändes obehagligt onaturligt i grönskan.”


Så tar den psykologiska thrillern "Vit Syren" sin början i Stadsparken i Lund. Försommaren är sådär ljuvlig som bara en försommar kan vara. För kommissarie och insatsledare Sara Vallén, inspektör Rita Anker och deras kollegor blir jakten på gärningsmannen också en odyssé i mänskligt förfall.


Cecilia Sahlström är kulturvetaren som blev polis och under många år arbetade med relations- och sexualbrott. Efter 20 år ville hon vidare, blev ledarskapskonsult och föreläsare, och arbetar nu som chef inom socialtjänsten. Hon bor i Lund sedan 2004


Träffa henne, och skaffa ett signerat exemplar av hennes bok, på Center Syd nu på lördag!

måndag 19 september 2016

Emma Cline - Flickorna





»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta

Så säger 14-åriga Evie Boyd en sommardag i Kalifornien 1968 när hon får se en grupp lite äldre tjejer i parken.
Hippies. Vilda och fria. Flower children liksom.
Hon dras in deras sällskap. Ett sällskap som kretsar kring den karismatiske Russel.
Musiker, ledare, fadersfigur, rovdjur.
För oss som läser är han lätt att känna igen.
Charles Manson. Eller i det här fallet, en Mansonlik figur.
Knappast en lämplig bekantskap för en tjej på tröskeln till vuxenlivet.
Eller för någon annan egentligen.

”Flickorna” handlar dock inte om Russel/Manson.
Nej, boken handlar om flickorna runt honom och deras förhållanden till varandra.
Om längtan efter gemenskap och vilja tillhöra något större. Att hitta en egen väg.
Vi som läser vet ju dock vart var den här specifika vägen leder.
Nowhere good honey …


Underbarnet (hon är 27) Clines debutroman har hyllats av en enig kritikerkår och sålts till sjuttielva länder.
Välförtjänt så får jag säga.
"Flickorna" är är en otroligt fascinerande och välskriven bok.
Det ska bli mycket intressant att se var det här författarskapet tar vägen.

 
// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

lördag 17 september 2016

Power Play från Backman




Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?
Bara allt. Den betyder bara allt.
Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.
Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn
.”

Backman placeras ofta, lite slentrianmässigt, i ”feelgood”-facket tillsammans med författare som Jonas Jonasson, Mikael Bergstrand m.fl. Lite orättvist kan jag tycka, då styrkan i hans texter (bortsett från hans magiska ordtrollande) är samspelet mellan humor och tragik. Som ingen annan modern svensk författare är han en mästare på att få dig att vika dig av skratt på en sida och att fontängråta som Lille Skutt på nästa.

När han la upp novellen ”Och varje morgon blir vägen hem längre och längre” på sin blogg förra hösten var det nog fler än jag som misstänkte att nästa romanprojekt skulle slå an en allvarligare ton.

”Björnstad” var verkligen inte alls vad jag väntade mig dock.
Berättelsen om den lilla bruksorten där allt kretsar kring det lokala hockeylaget kan bli en vattendelare för hans läsare. Det är inte omöjligt att en del ”Ove”-älskare tycker att den är för mörk. För hård. För tragisk.
Andra kommer nog se det som nästa steg i hans författarskap.

Många som tidigare kanske fnyst åt hans böcker (”Ligger det på topplistan? Ska det vara roligt? Det tänker jag minsann inte läsa!”) bör definitivt ge ”Björnstad” en chans.

Det är inte så att hans karriär hänger på att de gör det dock. ”Ove”, ”Mormor” och ”Britt-Marie” har alla sålt i skvadriljonupplagor världen över. Han kommer nog att ha råd med kepsar, antika skrivmaskiner och mackor med alldeles för mycket bacon på även i framtiden om de inte ser ljuset …

Själv tycker jag det är fruktansvärt bra.
Det är en gripande och stark berättlese. Vi kommer verkligen innanför skinnet på huvudpersonerna.
Och, trots att jag är hockey-analfabet, gillar jag miljön (Jag ser Furudal i Dalarna framför mig hela boken igenom. Också en liten ort där hockeyn är central.). En del kanske kommer att se det som en bok om hockey. Jag ser det snarare som en bok om vänskap, föräldraskap, lojalitet och svek – i en hockeymiljö.

Gränsar det lite till Young Adult (vilket det har ryktats en del om)?
Nja, det skulle jag inte påstå. Visst finns det likheter med s.k ”crossoverlitteratur”, men här får ungdomar och vuxna ungefär samma screen time (page time?). I de flesta YA-böcker får ju föräldrarna till tonårstjejen som är kär i den sexiga vampyren/ängeln/trollet bara vara bleka bifigurer i två scener i bokens början.


”Björnstad” är första delen i en planerad serie.

 
// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

 
p.s Inget ont på något sätt om Jonas Jonasson och Micke Bergstrand förresten. Bägge är utomordentligt duktiga humorförfattare. Det är inte heller så att de spelar i en annan liga jämfört med Backman. De spelar helt enkelt olika sporter helt och hållet.


torsdag 15 september 2016

The Walking Hungriga


De säger att skräcklitteraturen påverkar oss negativt. Trams säger jag!


"Melanie är en väldigt speciell flicka. Dr Caldwell kallar henne för "vårt lilla geni".
Varje morgon väntar Melanie i sin cell för att bli hämtad till dagens första lektion. När de hämtar henne håller sergeant Park pistolen riktad mot henne medan två andra hjälps åt att spänna fast henne i rullstolen. Hon tänker att de nog inte tycker om henne. När hon skojar och säger att hon faktiskt inte bits, är det ingen som skrattar."


Wow. Bara wow.
Det här är så jäkla bra.
En riktig vitamininjektion för genren. En intelligent ny twist på hela Zombieproblematiken.

Ni som läst mina recensioner under åren vet att jag har en särskild plats för dystopier, speciellt för den skräckiga sorten, i mitt litteraturhjärta.
M.R. Careys "Flickan med gåvorna" får en alldeles egen, extra ombonad plats, mellan Justin Cronins Passage-trilogi och Stephen Kings "Pestens Tid".

Redan innan boken kom ut såg man potentialen för berättelsen i annat format, och filmatiseringen med bl.a. Glenn Close, Paddy Considine och Gemma Arterton får premiär redan i oktober.



Ooooh, vill se nu!
Och jag får, för jag har läst boken.
Ni andra tar banne mig den anständiga vägen och läser romanen först! Basta!




// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd



tisdag 13 september 2016

Sommarhögen: Facit


Ok, det må vara hundra grader varmt ute, men sommaren är faktiskt slut nu.
Ledtråd: Du jobbar.
Dags för avräkning på sommarläsningen.

Läste jag alla böcker ur sommarhögen jag presenterade här i juni?
 
 

Nix.
Som vanligt.
Några föll bort. Några kom till.

 Av någon anledning öppnades aldrig MacMillans ”Bränd himmel”, Lundbergs ”Bläckfisken”, Lönnaeus ”Marias tårar”, O’Farells ”Det finns bara två David Beckham”eller Emma Ångströms ”Mannen mellan väggarna”.

Sorry, I’ll try to get back to you.
(Duchovnys “Bucky F*cking Dent läser jag just nu dock …)

 Ni får skylla på edra skråkollegor som trängde sig in istället:

Lone Theils ”Flickorna på Englandsbåten”.
Lars Wilderängs ”Stjärndamm”.
Hanna Hellquists ”En tryckare på Blue Moon Bar”.
Alex Marwoods ”Den mörkaste hemligheten”.
Renée Knights ”Disclaimer”.
Malin Persson Giolitos ”Störst av allt”.
Anders de la Mottes ”Slutet på sommaren”.
Helena Dahlgrens ”100 Hemskaste”.
Mariette Lindsteins ”Sekten som återuppstod”.
Kristoffer von Beetzens ”Den som gapar efter mycket”.

Det är helt och hållet deras fel.
Ni får göra upp på Bokmässan eller nåt.

 
// Johan, Akademibokhandeln Center Syd

 

söndag 11 september 2016

Vinnare - Mattias Edvardssons "En nästan sann historia!.

 
Ni var många som ville vinna varsitt signerat ex av Mattias Edvarssons "En nästan sann historia"! Men nu ser verkligheten ut som den gör och vi har bara fem böcker att dela ut.
 
Denna gång säger vi stort grattis till Carina M i Göteborg, Olle H i Halmstad, Christian S i Kalix, Roselyn L från Helsingborg och Therese N från Kävlinge.
Era signerade vinster kommer i posten inom kort.
 
För alla er andra kan det ju vara intressant att veta att boken just nu finns i alla våra butiker till vänpriset 199:-.  :-)
 
// Johan, Akademibokhandeln Center Syd