lördag 26 februari 2011

Vad hände med rea-poesin?


I myllret av bokrea-shoppare letar jag efter mig själv. Mig själv som 14-åring som för första gången var nere på bokreans nattstart.

Midnatt och februari på Killbergs Bokhandel i min uppväxtstad Helsingborg. Jag hade redan märkt ut Karin Boyes samlade verk i reakatalogen. Specialtryckt för rean. Poröst papper och ett vitt skyddsomslag prydd med en enkel slingerväxt. Nu gick jag med den tryckt under armen för att skydda den i shoppingträngseln. Eller kanske höll jag den i handen, med framsidan vänd utåt för att visa upp mitt fynd. För att visa att nu var jag en sån som köpte poesi. Och om jag var en sån som köpte poesi så var jag en sån som också läste poesi. Då menar jag inte lite loj läsning ur min pappas Harry Martinsson böcker eller skolans obligatoriska antologier. Det här var början på min alldeles egna samling. Självbilden hade precis putsats upp till en lite klarare nyans.

Nu står jag bakom disken och letar efter precis den där flickan. Med poesisamlingen i hand och nyputsad självbild. Men hon dyker inte upp.

En och annan tonårstjej är inne och köper en av de stora klassikerna i engelsk pocket; Wuthering Heights eller Jane Eyre. De ser lite blankare ut när de kommer fram till kassan, generat nöjda.

Så kommer jag på varför ingen dyker upp med den specialtryckta poesisamlingen av Boye, Martinsson, Tranströmer eller Åkesson. För det finns ju ingen i år. Reakatalogens lyriksida har ersatts av något annat. Mer kokböcker kanske.

Jag undrar hur reakatalogen har det med sin självbild, den ser allt lite mattare ut i sidorna i år.

Katarina Monikander
Bokia Killbergs Jägersro

fredag 25 februari 2011

Trendspaning – Reamustasch


Så här ett par dagar in i rean har jag gjort en upptäckt. Ovanligt många män med mustasch möter mig på andra sidan kassadisken. Och nu pratar vi inte någon vanlig gammal snorbroms eller ovårdat borst, utan här talar vi välgroomat, vaxat och tjusigt. Frågan uppstår genast, var befinner sig alla dessa män under resten av året? Kan det vara så att Reamustaschen är boknördarnas motsvarighet till Slutspelsskägg? I lagom tid börjar överläppsbehåringen sparas ut, tvinnas, putsas, för att sedan visas upp i all sin glans de där speciella dagarna i slutet av februari. Nja, med tanke på hur mycket dessa distingerade herrar (för det är företrädelsevis äldre män, gärna över 70) ser ut att vara ett med sin hårbeklädnad gissar jag snarare att de befinner sig i antikvariatens dunklaste vrår, där de letar fynd och specialutgåvor under resten av året. Och endast tanken på att fynda historierelaterad litteratur (för det är vad de lastar upp ur sina korgar) till löjligt låga priser kan dra dem därifrån. Kanske kan de då lägga resten av pengarna på vax.

Vill du läsa om mustascher? Kan rekommendera Emmanuel Carrères ”Mustaschen”. Har tyvärr gått ur tryck, men leta för all del på antikvariaten.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs, Jägersro

lördag 19 februari 2011

No shit Sherlock!

Det är inte direkt svårt att ta del av Sherlock Holmes värld just nu. SVT har precis visat det sista avsnittet av en hyllad BBC-serie där vi återigen har fått följa världens mest kända gåtknäckare fast nu transporterad till modern tid. Det var förvånansvärt lätt att köpa bilden av Sherlock Holmes med mobiltelefonen i högsta hugg, kryssande genom taxibilarna på Londons gator med en avmätt Watson i hälarna och pistolkulorna vinande runt huvudet. (Fler avsnitt håller på att spelas in, kan jag meddela alla de som liksom jag höll på att få dåndimpen av cliffhangern i sista avsnittet.) Snart har också den andra Hollywood-filmen, med Robert Downey JR i rollen som vår kvicktänkta assisterande detektiv, premiär. 

Den uppdaterade Sherlock i BBC-version har bytt ut morfinberoende
mot nikotinplåster och är en riktig it-nörd.














Att komma över Arthur Conan Doyles böcker är däremot inte lika lätt. En sökning på svenska titlar på bokia.se ger tre träffar (varav en har titeln ”Evidensbaserad medicin i Sherlock Holmes fotspår”). Bakhåll har gett ut en volym med 56 noveller: ”Sherlock Holmes versus professor Moriarty”. Novellerna är bäst tycker jag. Som ung bokslukare brukade jag låna novellerna inlästa på kassett på biblioteket. Banden rullade varma i min bergsprängare. 

Den som gillar att läsa på engelska får lätt tag i en massa utgåvor. Men det är helt rätt tid för något förlag att trycka upp de samlade verken igen, jag tror att ett merbegär har väckts hos fler än mig. Jag kan till och med tänka mig att införskaffa en piffig Deer Stalker med värmande öronlappar så här inför våren. 

Sherlock Holmes porträtteras oftast med en Deer Stalker,
förstoringsglas och massor av tweed.
Lyssnade på P1 häromdagen där de intervjuade en av Sveriges största Sherlock-nördar tillika medlem av The Beacon Society. Han berättade i programmet att böckerna om Sherlock Holmes är fulla av märkliga fel. Till exempel att Watsons skottskada ibland sitter i benet och andra gånger i knät. I vissa böcker har Watson en fru och i andra är han ogift. 

Det låter underbart! Jag kan knappt vänta tills jag kan sitta med förstoringsglaset över böckerna och leta fel. Sen ska jag lista dem, kartlägga mot Arthur Chonan Doyles liv, dechiffrera gåtan, och skriva romanen "Sherlockkoden".

Katarina Monikander
Bokia Killbergs Jägersro

Jo då, Jo – Godkänt




Svisch, sade det så hade jag läst ut Jo Nesbøs ”Huvudjägarna”. För det här är en riktig bladvändarthriller, om än kanske inte i tungviktsklassen. Fast det börjar förvillande lugnt med att vi får lära känna Roger Brown, framgångsrik headhunter och konsttjuv. En hyfsat osympatisk men kapabel man på 1,68 som kompenserar sin ringa längd med statussymboler i form av såväl jobb som designerkläder och tjusig hustru.

Nej, något direkt tycke fattar jag aldrig för Nesbøs hjälte, men han klarar av att underhålla för stunden. För vips sätter handlingen fart, för att sedan rusa i 120 km/h rakt igenom resten av boken. Begreppet headhunter får snart dubbel betydelse och Roger Brown finner sig insnärjd i en härva långt större än han kunnat ana. Och långt farligare.

Nesbø skriver som vanligt rakt på sak, på en alls icke oäven prosa. Tempot är högre än i Harry Hole-böckerna, här ges ingen tid för eftertanke eller reflektion. Faktiskt känns det stundtals mer som att se en film än att läsa en bok, och jag blir inte förvånad när jag läser på innerfliken att filmen som baseras på boken har premiär i augusti.

Intrigen känns väl kanske lite… ja, krystad. Utan att avslöja för mycket har jag svårt att se att skurkarnas mål i verkligheten skulle helga fullt så radikala medel. Men jaja, det här är fantasi och underhållning och just när man tror att man listat ut allt bjuds man på en ordentlig överraskning som skiljer intrigen från dussinthrillerns. Klart godkänt blir det för Roger Brown och co. Men egentligen föredrar jag lite mer djup och nyansering framför den här sortens testosteronångande full fart framåt-litteratur. Ser alltså mer fram emot nästa Harry Hole, än något nytt fristående från Jo Nesbø.

Susanna Mattssson
Bokia Killbergs Jägersro

fredag 18 februari 2011

Tredje gången gillt för Tana French


Jag var ju lite orolig för att jag inte skulle kunna ta till mig Tana Frenchs nya huvudperson i pocketaktuella ”Faithful Place”. Helt enkelt därför att de föregående böckerna varit så bra och jag trodde att jag skulle sakna de gamla karaktärerna för mycket.
Oron visade sig dock obefogad. Det dröjde inte många sidor förrän jag fattat ordentligt tycke för undercoverpolisen Frank Mackey. Och nu hoppas jag istället på fler böcker om honom och hans dysfunktionella familj. Men eftersom French hittills gjort för vana att byta ut sina huvudpersoner efter hand är det frågan om önskningen går i uppfyllelse.

Historien börjar med upphittandet av en resväska. Den visar sig tillhöra Rosie Daly, Franks för länge sedan försvunna flickvän och första kärlek. Henne som han skulle rymma till England med för att starta ett nytt liv, men som lämnade honom samma natt de planerat att ge sig av. Nu visar det sig att hon kanske inte menat att lämna honom trots allt.
För att ta reda på vad som hänt Rosie tvingas Frank tillbaka till den plats där han vuxit upp, till den familj han inte träffat på tjugo år. Och ju närmare han kommer gåtans lösning, desto tydligare blir det att Rosie inte är det enda offret för det som pågått på Faithful Place.

I Tana Frenchs deckare avfyras inte många pistoler. Och inte heller begås det särskilt många invecklade och bestialiska mord. Istället handlar det om vad människor är kapabla till när desperationen blir för stor, trycket för hårt, känslorna kokar över. Brottslingarna är inga onda superskurkar, snarare produkter av sin miljö och olyckliga omständigheter. Det är psykologiskt skickligt och i botten ligger alltid en sorg och en svärta. Brott är tragedier, de drabbar människorna runt omkring och förändrar deras liv för evigt, oavsett om gåtan klaras upp eller inte. Jag har hyllat Frenchs tidigare deckare och det här är inget undantag; det är riktigt, riktigt bra. Och riktigt, riktigt obehagligt och sorgligt. Kanske faktiskt hennes bästa hittills.

Det här är så mycket mer än en deckare. Det är snarare en familjeskildring och en kärlekshistoria, en historia om det som gått förlorat, om skuld och hämnd och lojalitet. Jag imponeras av dialogen, och sinnet för detaljer (vill man resa till Irland nu eller - ja, det vill man!). I arbetarsonen Frank Mackey tecknas ett trovärdigt porträtt. Faktiskt tycker jag att French lyckas ännu bättre med sina manliga karaktärer (nämnda Frank samt Rob Ryan i ”In the Woods”), än med Cassie Maddox (från de två tidigare böckerna). Bara plus alltså, för den tredje boken. Tana French förtjänar lätt att stanna kvar högst upp på min privata deckarförfattarprispall.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

onsdag 16 februari 2011

Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen



Jo Nesbø, Stieg Larsson, Roslund & Hellström, Johan Theorin. Listan på författare som vunnit Glasnyckeln för bästa skandinaviska kriminalroman är rätt mäktig. 2010 vann dansken Jussi Adler-Olsen för boken ”Flaskpost från P” som nu släpps i svensk översättning.

Är den då lika bra som tidigare vinnare? Ja och nej. Själva huvudhistorien i boken (förlagets resumé har nedan) är världsklass. En obehaglig och tät kidnappningshistoria. Övergrepp i religiösa sekter. Ond bråd död. Carl Mørck är mer Wallander än Harry Hole men ändå en mycket trevlig ny bekantskap.

På polisstationen i Wick, långt borta i Skottland, stod en grön, repad flaska i fönsterkarmen under lång, lång tid. Den var liten. Ingen tog någon notis om den. Ingen märkte brevet inuti. Därför undrade ingen vad de halvt utplånade bokstäverna HJÄLP kunde betyda.

När kriminalinspektör Carl Mørck på omvägar får den gamla flaskposten i sina händer, tror han först att det nästan utplånade nödropet är resultatet av ett grovt pojkstreck. Men efterhand som han och hans assistent Assad lyckas avkoda mer och mer av brevet, inser de att två pojkar förts bort någon gång på nittiotalet och att flaskposten är det enda livstecken man fått från dem sedan dess. Men vilka är pojkarna? Varför har deras föräldrar aldrig anmält dem som saknade? Och vad hände med pojkarna? 

Tyvärr har Adler-Olsen även trängt in en paralellhistoria om försäkringsbedrägerier och lik hittade i askan efter bränder som inte bara helt saknar koppling till huvudhistorien, utan även är helt ointressant! Vad gör den där? Kan man beställa en egen utgåva med den bortredigerad tack!

Även förhållandet mellan Mørck och hans syriske kollega Assad går mig på nerverna. Bara i Danmark behöver man konstant liksom poängtera att ”Ja, du är Syrier du men det är helt ok för mig ty jag har minsann inga fördomar jag trots att jag bor granne med Pia Kjærsgaard jag…”. Politiskt korrekt övertydlighet. Minuspoäng.

Men, mina invändningar åsido, det är en mycket bra deckare. Bara inte den 10-poängare jag hoppats på. 7,5 får den. Det är inte fy skam det heller.

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

tisdag 15 februari 2011

Favoriter för de yngre på bokrean

En hel hög kommer det att bli från barn- och ungdomsavdelningen på årets bokrea. Jag hittar härliga favoriter att bunkra upp med inför födelsedagskalas under året som kommer.

Till de minsta väljer jag klassiker som "Max blöja" av Barbro Lindgren och "Viggos bok" av Birgitta Westin och Matti Lepp. Fyra Viggo-böcker är praktiskt samlade här i en speciell utgåva. Och eftersom barn ofta fastnar för en figur och vill läsa bara om just den, så känns det perfekt att ge bort. Även Katerina Janouchs omtyckta Ingrid har fått en samling, "Stora Ingrid-boken" till bokrean. Gott om pekböcker finns det också att botanisera bland, om allt från gosiga djur till traktorer.

Barbro Lindgren har en förmåga att göra stort av litet. Och "Nöff nöff Benny" måste bara småbarnen få. Den lilla grisen som inte får gå till dammen med lillebror gör ju naturligtvis just det. Litet text, mycket känslor och slutet gott.

Förskolebarnen kan få prisbelönta "Siv sover vilse" av Pija Lindenbaum. Hon är en av de riktigt stora på svensk barnboksfront just nu, och boken om att sova över är en fantastisk skildring av hur svårt det kan vara när det inte är som hemma - även om man så gärna vill natta över hos bästisen.
"Herr Pinnemans äventyr" tror jag att jag köper till mig själv. Jag bara älskar den! Både den rimmade texten och de tecknade bilderna är gjorda med ömhet och humor av Julia Donaldson. Den som har lång framförhållning köper den och ger bort i julklapp - för detta är den perfekta julsagan. Inte ett öga är torrt när Pinneman äntligen kommer hem till familjen igen efter sina vådliga eskapader, jag lovar!

Ulf Nilssons "När vi var ensamma i världen" är bland det raraste jag sett i barnboksväg. Storebror har lärt sig klockan (tror han) och mamma och pappa har inte hämtat på dagis. Så storebror måste helt enkelt ta sitt ansvar, gå hem själv med lillebror, bygga en koja att bo i och själv vara barnprogram.

"Pricken" av Margaret Rey är en småbarnsklassiker om att vara annorlunda. Den prickiga kaninen bland alla de vita får både små och stora hjärtan att smälta.

Jan Lööfs gubbar har något speciellt. Det tycker många småkillar, bland andra min son som bara ville läsa om den fule Skrot-Nisse och titta på bilderna av tusen manicker. På rean hittar jag "På äventyr med Pelle" (med fyra böcker i en) och "Pelle och Frasse" av Jan Lööf.

Urkul är "Håkan Bråkan och fiskarnas befrielse", av radarparet Sören Olsson och Anders Jacobsson. Som vanligt har Håkan Bråkan hyss för sig. Men den här gången menar han så väl. Det är ju synd om akvariefiskarna på badhuset, som bara får simma i akvariet. Håkan Bråkan befriar dem till den stora bassängen, men snart simmar alla fiskarna bara ryggsim... Av samma populära författare fyndar jag "Sune i Grekland".

Hästtjejerna får världens sötaste ponnier i Lin Hallbergs "Simma lugnt Sigge" och "Teddy till salu". Lagom böcker att börja läsa själv när man börjat skolan.

Tonåringarna i bekantskapskretsen ska få sitt. Varför inte klassiker? De är ofta omöjliga att komma över. Men på rean finns "Äventyrsklassiker" med bland andra Robinson Crusoe och Jorden runt på 80 dagar.
Spänning som får tonårskillar på kroken finns i serien Cherub, om barnspioner. De tre första delarna "Rekryten", "Fritagningen" och "Uppdraget" är med på rean, men det finns ytterligare delar av Robert Muchamores succé att fortsätta med sedan...
Tonårstjejerna får "Vänskapen växer". Det är första delen av en ny serie, Pilträdens systrar, av Ann Brashares. Hon skrev den otroligt populära Systrar i jeans tidigare.
Omtyckt men litet kontroversiell är alltid Katarina von Bredow. Hennes "Som jag vill vara" är nu ett av reafynden.

Till ungdomarna som gillar fantasy väljer jag Naomi Noviks "Hennes majestäts drake" och Julia Sandströms "På ödets vingar". Och till storläsaren blir det den gripande "Boktjuven" av Markus Zuzak.


Eva Killbergs
Bokia Killbergs Ängelholm

lördag 12 februari 2011

Slutet på Slutet på Mr Y


Av en slump hittar Ariel Manto ett exemplar av den mycket sällsynta boken ”Slutet på Mr Y” på ett antikvariat. Det är början på en hejdlös berättelse som spänner över flera dimensioner, och bland mycket annat inkluderar filosofi, kärlek, sex, tidsresor och flera generationer laboratoriemöss. För Slutet på Mr Y är en förbannad bok, enligt sägnen kommer den som läser boken att dö, och så fort Ariel börjar läsa börjar saker hända runt omkring henne (nu är hon ju själv inte direkt oskyldig till händelseutvecklingen…).

Slutet på Mr Y grep tag i mig från första stund. Så till den grad att jag är jag oupphörligen återberättade passager ur boken för min sambo. Till slut suckade verkade han lite trött och undrade om det var ”en sån där bok som den där trollkarlsboken du tjatade om hela tiden för ett par år sedan”. När det kommer till viss litteratur är det bara att acceptera att vår smak går isär. Men han var något på spåren. Jag får faktiskt lite samma känsla som av Susanna Clarkes Jonathan Strange & Mr Norrell (dvs. ”den där trollkarlsboken” - rekommenderas för övrigt varmt om ni inte redan läst den). Jag älskar ju verkligen det där, hur andra världar öppnar sig mitt i vår vanliga vardag. Att det som vi kallar verklighet bara är en liten, liten del av vad som egentligen pågår runt omkring oss. (Jag får väl skylla på intensiv läsning av Narnia som barn.) Därför läste jag Slutet på Mr Y med stor förtjusning. Att den till stor del handlar om text och språk och hur de skapar verkligheten gjorde det inte precis sämre.

MEN IGEN, så var det det här med slutet. Hur kan jag på så kort tid ha snubblat över inte mindre än två böcker där jag först glatt slukar varenda sida för att sedan få stå där med ett halvdant slut? Jag lägger boken ifrån mig med ett lite besviket… jaha?!?! Men, för all del, det är bara de sista 40 sidorna av drygt 500. Resten är suveränt. Fantasifullt, lärt, roligt och rafflande.

Själv ser jag absolut fram emot Scarlett Thomas nästa roman; The Seed Collectors. Eftersom jag inte hört talas om henne förut läste jag på lite och förstod att hon gör diger research inför varje bok, och inför den nya tar hon en master i etnobotanik(!). Kan bli hur bra som helst.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

tisdag 8 februari 2011

Jag bläddrar och tipsar om bokrean


Bara några veckor kvar till bokrean! Ja, ja, jag veeet, rean är inte vad den har varit, samma titlar överallt, internet, yada yada, bla bla… Men vad hjälper det. Jag älskar den ändå. Allt från att för första gången öppna katalogen, till att dagen innan packa upp alla pallar (det är ju inte bara själva läsningen, även hanteringen av böcker skänker stor tillfredsställelse) för att sedan jobba så att svetten lackar (förhoppningsvis) vid rea-starten. Och så mycket böcker! Så billigt! Det behöver väl knappast sägas att jag, trots goda föresatser som ”i år ska jag bara handla för 500 kronor” och liknande, inte har så många kronor kvar av februarilönen när mars väl börjar.

I år tycker jag dessutom att det ser lite extra bra ut i katalogen. En massa fint bland det jag redan läst, men också en del jag varit sugen på och ännu inte kommit mig för att läsa.

Här kommer några tips ur högen av de redan lästa:

Utrensning av Sofi Oksanen. Ibland har alla de där prisutdelarna bara inte fel. Boken förtjänar varenda utmärkelse den får. Genom två sammanflätade kvinnoöden visar Oksanen vad människan är kapabel att göra för att överleva, vad ett förtryckande samhälle skapar för slags människor och att det kanske, kanske finns en förlåtelse. Allt på en så knivskarp prosa, och med sådan enorm mognad att jag har svårt att förstå att det är skrivet av en så förhållandevis ung person. LÄS alla som inte gjort det! Och köp och ge bort. Det här är en av de bästa böckerna som kom ut förra året, ja faktiskt på väldigt länge.

Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion.”Livet förändras snabbt. Livet förändras på ett ögonblick. Man sätter sig ner för att äta middag och livet som man känner det tar slut.” Så börjar världens bästa bok om sorg. Totalt öppet och osentimentalt skriver Joan Didion om det år då hon försöker förstå och överleva sorgen och saknaden efter maken, som dör plötsligt i en hjärtattack. Trots det blytunga ämnet finner man både lycka och tröst i läsningen. Till alla som upplevt sorg, till alla som kommer att uppleva sorg. Det här är litteratur för oss.

Nu blev det ganska tungt här, fast så är det ju att det riktigt bra och det riktigt tunga inte sällan går hand i hand. Men för att bryta av kan jag fortsätta med ett deckartips: Till Skogs av irländska Tana French (som ni vet en av mina deckarfavoriter) är en lysande debut. Poliserna Adam Ryan och Cassie Maddox sätts att utreda ett mord på en 12-årig flicka, men i Adams förflutna finns en mörk hemlighet som väcks till liv i takt med att utredningen fortskrider. French skriver mörkt och fängslande, med psykologiskt djup.

Lite annat läsvärt ur katalogen:


Mahatma! Eller konsten att vända världen upp och ner av Zac O’Ýeah – Välsresearchad och originell Ghandi-biografi.

Blonde av Joyce Carol Oates – En modern klassiker har denna fiktiva biografi över Marilyn Monroe blivit. Med all rätt, här är JCO i högform!

Boktjuven av Markus Zusak – Om vänskap och kärleken till litteratur i skuggan av Andra Världskriget. Huvudpersonen är en liten flicka. Döden berättare.

Kära syster av Tawni O’Dell – Jag har gillat O’Dell sedan jag såg henne på Internationell Författarscen i Stockholm för tusen år sedan. I Kära syster handlar det som alltid om vit arbetarklass i USA, småsamhällen, relationer och familj.

Nattvakten av Sarah Waters – Waters är alltid bra. Här bjuder hon på förbjuden kärlek och klockrena tids- och miljöbeskrivningar. Nominerades till Booker-priset.

Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld – Ok, I en klass för sig är fortfarande Sittenfelds bästa, men den här tegelstenen, inspirerad Laura Bushs liv, är inte så dum den heller.

Melankoliska rum av Karin Johannisson – Alla som skriver såhär underhållande om depressioner, ångest och leda borde få medalj. En riktigt stor och blänkande.

Sorgesång av Siri Hustvedt – Med risk för att upprepa mig, Sorgesång når inte riktigt upp till Vad jag älskades höjder, men Hustvedt spelar ändå i en egen liga.

Jaha ja, nu vill jag ju läsa om alltihop! Så många böcker, så lite tid…

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

måndag 7 februari 2011

Torsdagsträff med Kristian Lundberg


Att läsa Yarden är att bli ordentligt omruskad. Kristian Lundbergs bok tvingar en att öppna ögonen för det där man själv kan välja att inte orka tänka på och inte vill acceptera, men som är varje dags verklighet för många andra. 

Skildringen av uppväxten och slitet på bemanningsföretaget när författaren tvingas genomföra sin klassresa ännu en gång, den här gången tillbaka, är så intensiv, så obarmhärtig och samtidigt så poetisk. Det är till stor del en historia om identitet. Men genom den personliga erfarenheten visar Lundberg också, tydligare än något arbetsplatsreportage, att klassamhället är i högsta grad en realitet. Boken är liten till formatet, men växer sig så otroligt mycket större än sitt sidantal.

Ja, jag måste nog drista mig till att säga att Yarden är en fulländad roman. Så fort jag läst den tvingade jag den i händerna på alla jag känner. Varför hör vi inte fler röster som den här?

På torsdag kan man i alla fall höra författarens egen röst när han berättar om boken på Malmö stadsbibliotek. Missa för allt i världen inte!


Susanna Mattssson
Bokia Killbergs Jägersro

lördag 5 februari 2011

Heta känslor bland stråkarna


Kammarmusiker tycks vara människor med total kontroll och behärskning. Men skenet bedrar i en ny, mycket läsvärd deckare. Här svallar passionerna bland stråkinstrumenten. Det leder till bråd död... Undrar om det någonsin tidigare skrivits deckare om mord i den här miljön?

Carin Bartosch Edström, själv musiker, debuterar skickligt som deckarförfattare med "Furioso". Men hon har många strängar på sin lyra, och vet vad hon skriver om: Utbildad tonsättare, tidigare orkesterchef, översättare av barockopera och Kalle Anka (!).

"Furioso" (rasande) är inte bara den passande titeln på deckaren, utan också namnet på den kvartett som spelar kammarmusik i boken. De är välsituerade kvinnor med lyckade karriärer, övre samhällsklassen, flera av dem adliga. Vi rör oss alltså i de fina salongerna. Inte ett hårstrå ligger fel när handlingen börjar.

Kvartetten ska spela in Stenhammar på cd, och för detta beger de sig till en större sommarvilla på egen ö. Men just vid avfärden olyckas det för kvartettens ledare, Louise Armstahl. Hon klämmer handen i dörren, så illa att hon inte kan spela på ett bra tag.
In kallas mångårige vännen och stjärnsolisten Raoul Liebeskind från New York. Och med hans ankomst börjar den ödesdigra händelseutvecklingen. Denne karismatiske, svartlockige violinist är nämligen också en notorisk kvinnotjusare.

Fyra kvinnor och en man isolerade på ön leder till en död kropp och en minst sagt knepig utredning för kriminalaren Ebba Schröder. I bästa Agatha Christie-stil finns det alltför många motiv, indicier och mördarkandidater.

Det är sinnligt, passionerat, härlig skärgårdsmiljö och massor av klassisk musik man blir sugen på att lyssna till. En deckare med stil, kort sagt, liksom omslaget med fantastiskt vackra stråkinstrument.

Eva Killberg
Bokia Killbergs Ängelholm
 

fredag 4 februari 2011

Tana Frenchs nya i pocket (HURRA!)


Gissa om jag blev glad när jag packade upp böcker i butiken i förmiddags och upptäckte att leveransen innehöll Tana Frenchs senaste deckare -Faithful place- i pocket! Trodde inte den skulle komma förrän i mars. O lycka! Sträckläsning väntar.

French är helt klart en av mina deckarfavoriter. Hennes två tidigare böcker (In the Woods och The Likeness) har hållit extremt hög klass, såväl intrigmässigt som stilistiskt. Förväntningarna är alltså uppskruvade till max inför hennes tredje roman som enligt utsago handlar om Frank Mackey, en av bifigurerna i The Likeness. Lite orolig är jag att jag ska sakna Cassie Maddox från de föregående böckerna, men jag litar på att French levererar även denna gång.

Hennes tidigare böcker finns även på svenska, då heter de Till skogs (nu tillbaka i efterlängtat nytryck i pocket) och Okänt offer. Rekommenderas till alla som gillar välskrivna psykologiska thrillers med finfina karaktärsbeskrivningar. Återkommer om huruvida Faithful place platsade där uppe på piedestalen tillsammans med de andra två.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

torsdag 3 februari 2011

Rörande romantiskt

Det är naket och självutlämnande - och så underbart, ovanligt romantiskt! Alex Schulman skriver om det märkvärdiga med kärleken, när han "hittar den rätta".

Jag läser boken med den långa och vackra titeln "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" - och rycks in i Alex Schulmans liv.
Det börjar med ännu en separation, följd av rena ökenvandringen mellan krogar, kändisliv och kvinnor i Stockholms innekvarter. Men en närkontakt med en viss Amanda Widell förändrar allt. Sex veckor senare väntar hon deras barn, ett år efter separationen är Alex Schulman pappa.

Det är en hisnande resa, och så vackert han skriver om kärlek som förändrar allt, den tidigare så elake bloggaren. Missa inte den resan!

Eva Killberg
Bokia Killbergs Ängelholm

tisdag 1 februari 2011

Att sluka ett författarskap



Under förra året åsåg jag med stigande förvåning hur min sambo tuggade sig igenom hela Richard Yates produktion. Nog för att böckerna är läsvärda. De båda jag läst (Revolutionary Road och Easter Parade) är båda fulländade romaner.

Nej, vad jag inte kan förstå är hur han stått ut. För mig skulle det vara tortyr att vecka efter vecka, månad efter månad, umgås med Yates misslyckade existenser. Så fulla av sin egen viktighet, så små på jorden, och så futtiga deras öden. Efter en enda bok är jag alldeles känslomässigt utpumpad och behöver koppla av med något betydligt mer lättsmält. Och efter det ett halvårs paus till nästa, minst.

Nåväl, detta har i alla fall fått mig att fundera. Finns det några författarskap som jag faktiskt tillägnat mig till fullo? Jag tror inte det. Om man då inte räknar debutanter och de som givit ut kanske två, tre böcker. Och finns det några jag skulle vilja plöja från debut till sista ord? Ja, alldeles säkert. Så därför har jag nu beställt Siri Hustvedts The Blindfold. Börjar med hennes skönlitterära produktion (Vad jag älskade och The Sorrows of an American är redan avklarade), så får jag se om mina föresatser håller ända fram till essäsamlingarna…

Finns det någon annan författare jag borde sätta tänderna i? Eller vilka skulle ni vilja ha läst allt av? Någon som antar en totalproduktionsutmaning?

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro