måndag 28 mars 2011

Efterlängtat stenålderssnusk


Mitt 80-tal präglades av en väldigt disparat läsning. Kanske framför allt för att jag under detta årtionde var mellan 5 och 15 år. Började någonstans med Narnia och Ronja och slutade med allvarliga försök att läsa Dostojevskij. Men där emellan – tantsnusk! För 80-talet var ju denna fantastiska och bespottade genres gyllene decennium. Jag slukade andlöst allt från Shirley Conrans klassiska ”Lace”, via den incestuösa skrönan ”Blomblad för vinden” och dess uppföljare, till den personliga favoriten ”Glitter Baby – Flynns dotter” av Susan Elizabeth Phillips. Och så mitt bland allt detta, det märkligaste av det märkliga – serien om stenåldersflickan Ayla.

Det var i mellanstadiet vi upptäckte ”Grottbjörnens folk”, och vi blev som besatta, jag och mina kompisar. Tog oss igenom de hundratals och åter hundratals sidorna av ingående beskrivningar av klanfolkets seder och bruk, hantverk och matvanor. Vi tyckte att det var så otroligt spännande. Vi lekte Ayla i en gammelfarmors malkuledoftande pälsar, vi byggde tält, sköt med pilbåge och grävde efter ätliga rötter. När filmen med Daryl Hannah i huvudrollen hade premiär sprang vi till bion och försökte tycka om den fast till och med en stenåldersbesatt elvaåring insåg kalkonfaktorn. Föga anade vi att vi hade något ännu större framför oss. För när vi började läsa ”Hästarnas dal” fanns ju allt det där vi gillade kvar. Plus sex!!! Och inte vilket sex som helst, här handlade det om mästarbetäckaren Jondalar som svingade sin manslem med en skicklighet vi aldrig sett maken till i Kamratpostens Kropp & Knopp-spalt. Vi läste febrilt och lite skamfyllt, rädda att våra föräldrar skulle förstå vad som plötsligt uppenbarat sig i de långdragna forntidsskildringarna. Ja, bland de stora läsupplevelserna kvalar de verkligen in, de där första två böckerna om Ayla.

Nu står de där i hyllan, vällästa men ganska så bortglömda. Jag tröttnade en bit in i ”Mammutjägarna”. Men det kom fler böcker. Med långa mellanrum förvisso. Mellan den fjärde och femte boken dröjde det hela 12 år. Antar att den gedigna research som Jean M Auel sägs göra inför varje ny tegelsten tar en del tid i anspråk. Och någon ekonomisk press att färdigställa serien kan där knappast finnas. Men nu är det i alla fall dags. Imorgon släpps ”De målade grottornas land”, den sjätte och avslutande delen i serien. Och att den är efterlängtad råder det inget tvivel om. Under min tid i bokhandeln har jag aldrig varit med om så många förhandsbeställningar som ligger och väntar i en sprängfylld lagerhylla.

Själv lämnar jag det nog vid mina två slitna böcker. Men alla ni som väntat sedan 2002 på att få veta hur det går för Ayla – jag är glad för er skull och hoppas att ni blir lika uppslukade som jag var när jag först fick stifta hennes bekantskap.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar