Glimrande galenskap

Jag har inlett sommaren med att läsa två böcker om galenskap. Beate Grimsruds ”En dåre fri” och Ann Heberleins ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”.

Eli är uppburen författare, filmare och dramatiker. Eli är inte ensam i sitt huvud. Där finns också Espen, Erik, Emil. Och Prins Eugen. Ända sedan Eli var barn har rösterna funnits där, och nu sitter hon i lägenheten där golven sluttar mot fönstren, måste lyda rösterna, måste göra upprepade rörelser med armarna i hörnet i köket, måste täcka för det farliga fönstret i sovrummet med mörka gardiner.

I den där lägenheten börjar Beate Grimsruds lysande roman ”En dåre fri”. I korta passager får vi sedan följa Elis liv. I centrum står konsten, skrivandet och galenskapen, psykoserna. Den här boken grep tag i mig på ett sätt jag faktiskt har svårt att beskriva. Jag har aldrig tidigare fått en liknande inblick i vad det innebär att leva med psykisk sjukdom. Det är en rasande, humoristisk, precis, förtvivlad, omskakande och svindlande bok som är omöjlig att släppa. Grimsrud är en fantastisk berättare, och jag känner att jag kommer att behöva läsa den här boken flera gånger. Kanske kan jag efter tredje läsningen säga något smart och insiktsfullt om den. Nu kan jag bara säga: LÄS! LÄS!

Bredvid ”En dåre fri” känns Ann Heberleins ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” på något vis behärskad. Boken är självbiografisk och handlar om författarens sjukdom; bipolär typ 2 (det som tidigare kallades manodepressivitet).

Jag gillar verkligen Heberlein (brukar alltid läsa henne i Sydsvenskan) och det här är en bok jag tänkt ge mig på länge. Kanske var det lite orättvist att ta den direkt efter ”En dåre fri”, som var så totalt uppslukande. För ”Jag vill inte dö….” är även den en riktigt, riktigt bra bok som jag tror hade gripit djupare om jag väntat lite med att läsa.

Heberlein är skarp och smärtsamt ärlig (och jag kan inte låta bli att älska de hårda sparkarna mot den där rumsrena, kulturella kvasi-ångesten, som så gärna förknippas med all form av skapande) och hon ger oss en djupdykning ner i ångestens helvete. Samtidigt är hon så klar och analytisk att det verkligen blir tydligt, den där kampen som pågår inombords, vad ångesten gör med våra relationer, till andra och oss själva. Ja, jag måste säga: LÄS! här också. Men börja med den ena och ta sedan några böcker emellan innan du ger dig på nästa.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro