fredag 10 maj 2013

Bruksspänning med Kenzie och Gennaro


Har ju som ni känner till lidit av lite av en Dennis Lehane-psykos på sistone. Boven i dramat var mästerverket Ett land i gryningen. Att jag sedan inte kunde nöja mig med att läsa uppföljaren Nattens dåd utan var tvungen att klämma även Ingenting är heligt är kanske bara följdriktigt. Man vill ju inte sluta när det är så bra. Kanske är det då ren tur att Kenzie och Gennaro-serien inte alls når upp till samma höjder som de två föregående. Det är ju mycket som pockar på ur nyutgivningen nu (och jag får lite dåligt bokhandlarsamvete om jag fördjupar mig allt för mycket i backlisten).

I seriens tredje del (låt er inte förvirras av den svenska utgivningsordningen, den är helt hejkon bejkon) får de Bostonbaserade privatdetektiverna i uppgift att leta reda på en ung kvinna som försvunnit spårlöst efter att hon drabbats av en stor sorg. Mycket snart inser de att ingen av de inblandade i historien är det minsta att lita på, men då är det så dags...

Alltså, jag trivs ju ihop med Patrick Kenzie och Angela Gennaro, det har jag alltid gjort. Men som karaktärer är de bra mycket trubbigare än något som Lehane åstadkommit i sina fristående kriminalromaner och de två första delarna i USA-trilogin. De svindlande läsögonblicken uteblir. Som underhållningsläsning (lyssning) fungerar de däremot alldeles utmärkt. Att jag efter avslutad lyssning glömmer intrigen nästan omedelbart gör inte så mycket. Jag hade trevligt så länge det pågick. Och känner ni för lite actionladdad noirspänning så slå till för tusan! Fast boken har gått ur tryck så det är bibblan eller begagnat som gäller. Eller originalspråk såklart.

När jag nu tillbringat så mycket tid med Dennis (ja, jag tycker nog att vi är på förnamnsbasis nu) så blir det, som jag skrivit tidigare, väldigt tydligt hur mycket han utvecklats som författare sedan 90-talet. Därför ska det bli intressant att läsa de senare delarna i K&G-serien, kanske kan jag förvänta mig lite mer litterär spänst i spänningen?

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar