söndag 22 september 2013

Madame Bovary - och jag


Om du inte gillar en bok i din ungdom, vänta tre år och läs den igen. Om du inte gillar den då heller. Vänta tre år till och läs den igen. Om du fortfarande tycker illa om den - vänta tills du är 50 och läs den då.

Rådet får den unga Jeanette Winterson av en bibliotekarie när hon inte står ut med Nabokovs Lolita i självbiografin Why be happy when you could be normal? (Jag lyssnar på författaruppläsningen av boken just nu - och det är väl ingen överraskning direkt - den är helt fantastisk!)

Exakt så ser min historia med Madame Bovary ut. Brådmoget försökte jag läsa den när jag var runt 14. Dom: Sällan har jag haft så långtråkigt, även om jag inte helt ville erkänna det, då jag närde en het önskan om att vara finlitterär. På det igen i svenskan på gymnasiet. Dom: Madame B är en gnällig kärring.

Några år senare var det dags för litterturvetenskap på universitetet. Och på litteraturlistan: Madame Bovary! Bävande plockade jag upp boken (att jag ens beslöt mig för att läsa den igen efter de två första försöken, är det envishet eller dumhet?) - och älskade den!
Boken har förresten kommit ut i en hyllad nyöversättning av Anders Bodegård för ett knappt år sedan, kanske dags att ta en vända med den igen?

Och när bibliotekariens tips nu fungerade så bra med Flaubert... Vad ska jag läsa när jag är 50 då? Ja, Den unge Werthers lidanden ligger bra till. Förfärlig bok. Werther är på riktigt en gnälleröv (skånska för inte så lite överkänslig). Vi får se om jag säger samma sak om 12 år. Vilken 50-årspresent. Huvva!

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

3 kommentarer:

  1. Hm. Men jag som vid 40+ försökte läsa Winterson, men inte lyckades, finns det hopp för mig? madame B gillade jag redan vid första läsningen, faktiskt. Har också funderat på att läsa om den i nyöversättning.

    Annars är det ju ett förbålt bra råd det där att vänta några år och ge klassiker en ny chans.

    (Vid närmare analys konstaterar jag att det nog inte finns hopp för mig. Jag läste Lolita i tonåren och älskade den. Hu så degenererat.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har tänkt att man ibland borde läsa om det man älskade i tonåren för att se om det verkligen var så där bra... Men sen vill man ju ha kvar den där känslan av hur JÄKLA bra det var då! Lolita har jag inte läst, men Winterson har jag älskat sedna "Det finns annan frukt än apelsiner". Vilka av hennes har du försökt dig på och inte funkat med?

      Radera
  2. Just den, apelsinboken! Borde kanske ge den ytterligare en chans. Men ibland låser det sig ju bara. Tröttnade i somras på The Hare with Amber Eyes, som jag är rätt säker på att jag kommer att gilla bara jag försöker igen. Vi hamnade liksom på fel fot med varann, haren och jag. Liksom Jeanette och jag.

    SvaraRadera