 |
| Bokmärken, kvitton, hundöron... Vad väljer du? |
Filip Nygren, Helsingborg: Det blir oftast närmsta kvitto, slumpmässig papperlapp eller möjligtvis som sista utväg, ett riktigt bokmärke. Hur många bokmärken jag än köper så lyckas jag aldrig hitta ett när jag behöver det. Bland mina mer udda bokmärkes-verktyg hittar vi bestick, kreditkort och en annan bok (där böckerna fungerar som bokmärken åt varandra).
Eva Killberg, Ängelholm: När man som jag är storläsare, museiälskare och konsertfanatiker uppnås angenäma samordningsvinster och synergieffekter: högar av biljetter laddade med trevliga minnen och upplevelser. Dessa biljetter (som ofta dessutom är från Italien och väldigt snygga) får sin optimala användning vid bokläsning. Eftersom jag ofta har ett halvdussin böcker på gång, skulle annars bokmärkesförbrukningen skjuta i höjden.
Det förekommer också, måste jag erkänna, en hel del hundöron i mina böcker. Men vad gör det? Meningen med en bok är att den ska läsas - och då blir den inneboende logiken att den får se läst ut. Dessutom kan ett och annat hundöra markera särskilt tänkvärda eller vackra sidor. Och någon gång, när jag blir pensionär och får oceaner av tid, ska jag gå tillbaka och njuta av dessa höjdpunkter i läsningen (tror jag...)
Susanna Mattsson, Jägersro: Jag är väldigt förtjust i fina bokmärken och försöker att köpa med mig något nytt från varje resa jag gör. Eftersom jag läser väldigt många böcker åt gången räcker de ibland ändå inte till (eller så finns de bara inte till hands) och då blir det ett kvitto, en biljett eller ett hundöra beroende på. Eller så fäller jag helt sonika upp boken och låter den ligga öppen. Jag är ingen motståndare till att bära hand på mina böcker, vare sig genom att vika sidor, bryta prämar eller att stryka under och anteckna. Jag gillar när de känns lästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar