måndag 14 december 2015

Fördomar på skam

"På kvällstidningarnas löpsedlar: Kärlekssagan är över! Och en bild på mig och Anders när vi skrattar mot varandra. Någon layoutare har suttit och jobbat i ett ritprogram i sin dator och noga klickat och släppt med musen, klickat och släppt, små streck i en zickzacklinje över bilden på oss, så att det har blivit som att vi befinner oss i ett sönderrivet hjärta. En vuxen person, kanske med en egen familj, har suttit och gjort det här på sin arbetstid. Med lön."

Fyfan vad vidrigt, tänker jag när jag läser. Att tvingas leva sitt liv i offentligheten på det sättet. Och vilken välriktad känga mot skvallerpressen. Därför känns det extra kymigt att erkänna att det är just den nyfiket sensationslystna delen av mig (den som jag helst inte låtsas om) som gör att jag plockar upp Martina Haags bok "Det är något som inte stämmer". För jag har aldrig haft någon längtan att läsa Haag innan. Tänkt att det där lättviktiga, lite tokroliga (eller vad det nu är hon har skrivit, jag vet ju inte – det är fördomar!) inte är något för mig. Men efter att ha sett den där förälskelsen äga rum i min tv-ruta, så har jag inte kunnat låta bli att undra: Hur känns detta för Martina? Hur ont ska det inte göra? 

Nu vet jag. Det gör jävligt ont. Lika förbannat ont som svek och krossade drömmar om livslång kärlek alltid gör. Och Martina Haag har skrivit en jättefin roman om exakt det. Hur förkrossad man blir. Hur marken gungar och galenskapen lurar. Det är öppenhjärtigt och insiktsfullt och väldigt allmänmänskligt. Och mitt i eländet lurar hela tiden den slags cyniska humor som ibland är det enda som kan hålla en uppe. Hon läser boken själv också, och om jag i vanliga fall har svårt för hennes lite truliga stockholmska så försvinner min skepsis här. Kanske för att det är rakt ur sitt eget hjärta hon läser. Eller, att det i alla fall känns så.

Men boken handlar nu inte om Martina och Erik om man inte vill, utan om Petra och Anders. Hon känd författare. Han programledare som blir kär i sin motspelerska, smyger med sin otrohet och fortsätter att ljuga och slingra sig och bete sig allmänt ryggradslöst och avstängt medan familjen trasas samman. Ändå är detta ingen hämndroman, utan en berättelse om vad det innebär att bli sviken så man tror att man håller på att förlora förståndet och sedan sakta, sakta (så otroligt sakta), börja resa sig igen.

– Du kan skriva en rolig bok om det här om du vill. Ja sådär lite i underdogperspektiv, som dina andra böcker, om misslyckande sådär på ditt speciella sätt, det är helt okej med mig om du gör det.

Så säger Anders till Petra i ett av deras samtal mitt under brinnande äktenskapskris. Vilken total respektlöshet det citatet omfattar. Man baxnar. Men skrivit om det har hon gjort. Och hon har gjort det bra.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar