I alla fall, mordet på Jon Hron var ett utslag av den här fruktansvärda tidsandan. Ett så meningslöst och hatiskt brott, mot en så ung människa. Utfört av så unga människor. Det träffade hårt i mig. Och det träffade hårt i Jessica Schiefauer, som växte upp i Kode, det samhälle där även John och förövarna bodde. I höstas berättade hon på en författarträff att hon länge tänkt att skriva om händelsen. I princip ända sedan det skedde. Men det är först nu som boken tagit form. Och det är en alldeles fantastisk bok. Samtidigt så kärleksfull och så grym.
Den handlar om Ester och Isak. Två unga människor som den här sommaren blir så där handlöst första-kärleken-förälskade i varandra. Samtidigt finner Isaks lillebror Anton en annan slags kärlek (kanske ändå inte så annorlunda) i en äldre skinnskalle. Medan Isak och Ester bara har ögon för varandra, och föräldrarna (fina, kärleksfulla) jobbar på som vanligt i vardagslivet, dras Anton allt längre in i den nynazistiska kretsen. Det slutar i katastrof. Det slutar med att en ung pojke dör.
Vad händer med en kärlek, vad händer med en familj, när en av familjemedlemmarna plötsligt blir förövare? Det är de här frågorna som Schiefauer utforskar med sådan skicklighet. För våldet slår sönder allt, och sällan blir ett före och ett efter så tydligt som här. Det är smärtsamt att läsa. Det är så att hjärtat går sönder. Och ändå borde alla läsa. För att vi ska förstå varandra lite bättre. Så att vi kan ta hand om varandra lite bättre.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar