måndag 11 december 2017

En efterlängtad Comeback - Susannas årsbästa 2017



Hello, hello
It’s good to be back
It’s good to be back


När jag var i tonåren fanns det ett band som hette Sator som spelade jämt överallt. Det var inte att jag specifikt gillade dem, de var bara som sagt. Överallt. Jämt. Under åren mellan 16 och 19 såg jag dem således cirka sjutusen gånger. Citatet ovan från en Gary Glitter-cover de brukade köra. Kanske dyker minnet upp för att jag numera är tillbaka i min uppväxtstad Göteborg. För när tänkte jag annars på Sator sist liksom? 

Men mest är det nog för att det är SJUKT KUL att få vara tillbaka här i min gamla blogg! 
Om än bara för ett litet gästspel. 
Så nu låter vi det sluta handla om gamla göteborgsrockers och ägnar oss åt (trumvirvel!!) Det Fantastiska Bokåret 2017 som Johan har bett mig summera.

Och jäklar i min lilla låda vilket litteraturår det har varit! Jag bävar redan vid tanken på den gigantisk kö av illbra böcker som kommer att stå gråtande precis utanför pallplats. Så med en ursäkt i förskott till de utmärkta alster som inte får plats på listan ska jag nu ändå göra ett försök. Jag ska till och med försöka skapa en inbördes rangordning. Så…here goes - årets helt objektivt bästa romaner. 


10. Mödrarnas söndag - Graham Swift 
En förtätad sommardag av lust och avsked som slutar, ja, jag ska inte säga hur det slutar såklart, men vars konsekvenser styr flera liv i en otippad riktning. Om litteratur, ord, klass, sexualitet – flera av livets väsentligheter helt enkelt, utsökt skildrat på förhållandevis få sidor sett till det stora innehållet. En riktig pärla. 

9. Dagar av ensamhet - Elena Ferrante
En tidig Ferrante som först nu finns i svensk översättning. En skilsmässohistoria är så hård och eländig att jag flera gånger skrattade högt (ja vad ska man göra?) medan jag läste.När Olga blir lämnad av sin man och hamnar hon i fritt fall. Myrorna invaderar lägenheten medan galenskapen invaderar vår huvudperson. Stackars barn, stackars hund, stackars Olga. Men lyckliga, lyckliga läsare! Det var fantastiskt att återse Ferrantes typiska tonfall och torra skärpa. Två böcker till finns det i den här löst sammanhållna trilogin som kallas Berättelser om obesvarad kärlek. Ser fram emot att läsa dem.

 8. De kommer att drunkna i sina mödrars tårar - Johannes Anyuru
Inte bara årets snyggaste titel, med årets snyggaste omslag utan också en av årets bästa romaner. Så vann han Augustpriset också, Johannes Anyuru. Berättelsen tar avstamp i ett terrordåd, och utvecklas sedan till en dystopisk framtidsskildring om ett Sverige som förvandlats till en rasistisk fasciststat. Brutalt, poetiskt och svindlande snyggt konstruerat. 

7. Den svavelgula himlen - Kjell Westö

Helt omöjligt var det att slita sig från Kjell Westös senaste. En episk berättelse om kretsen kring en välbärgad Helsingforsfamilj som spänner över flera decennier. Om passion och klass, kärlek, makt och förtvivlan. Och om att kanske, kanske finna sig själv, och finna frid. Spännande som en thriller (hur gör han?) Och ett extra plus för huvudpersonens pappas kärlek till George Harrison, i boken familjärt benämnd George. Bara den relationen skulle jag kunna skriva en roman om.

 6. Swing Time - Zadie Smith
Jag hörde många klaga på NW, Zadie Smiths förra bok. Själv gillade jag den skarpt, men jag tänker att de som inte gjorde det väntade sig något annat. De väntade sig Swing Time. För den kan nog vara det bästa hon skrivit. En utvecklingsroman med två flickors vänskap och konkurrens i fokus (på det sättet inte olik Ferrantes Neapel-svit), som spänner över närmare 40 år. Smiths återkommande teman finns där såklart; rasism, tillhörighet, maktspel. Och så dans! Dans! Osläppbart. 

5. Den som stannar, den som går - Elena Ferrante

Är man genialisk så är man. Således kvalar två av tre lästa Ferrante in på årets topplista. Även om jag tror att Neapel-tvåan är min favorit, så står trean den inte långt efter. Elena har förvandlat övergreppet från Hennes nya namn till en roman som når stor framgång och gifter sig med den träige unga professorn Pietro. Så på en uppläsning träffar hon åter ungdomskärleken Nino. Samtidigt sliter Lila på en köttfabrik för att skapa sig ett liv åt sig och sin son. Låter det banalt? Det är det inte. Ferrante är ständigt krass, men samtidigt är allt på liv och död. Såväl kärlek som politik. Jag älskar det.

4. En dag ska jag bygga ett slott av pengar - Evin Ahmad

Mot slutet av året har jag läst så mycket bra att nyförälskelsen inte hunnit släppa. Evin Ahmads debut är ett av föremålen för min ömma låga. En tunn, prosalyrisk käftsmäll som golvade mig totalt. Vem kan realisera sina drömmar? Vad kräver det för offer, och vad gör det med oss? Ahmad sätter sitt kristallklara finger på en av vårt samhälles stora smärtpunkter – lögnen om att vi alla har samma förutsättningar för att ta oss dit vi vill. Detta är Så Bra. Få sidor – gigantiskt innehåll. Lyssna gärna på ljudboken. Hon läser den själv. Och med den äran.

3. Den yttersta lyckans ministerium - Arundhati Roy
Tjugo år efter De små tingens gud är Arundhati Roy tillbaka med en ny roman, och den är såklart alldeles alldeles underbar. Men döm av min förvåning när den ena personen efter den andra kommer in i butiken och berättar att de inte orkat läsa ut den! Okej, den har cirka hundratjugo huvudpersoner och vindlar sig hit och dit genom det moderna Indiens historia, men håll ut alla! Säcken knyts ihop i slutet. Och på vägen dit får vi oss till livs en berättelse där varje enskild människas liv är större än kollektivets, parat författarens knivskarpa (och ömsinta!) blick på såväl vårt samhälle som vår mänsklighet. Så mycket kärlek. I denna roman, till denna roman.

2. Ett litet liv - Hanya Yanagihara
Detta är boken som ledde till att vi i våras startade bokcirkel. För min kollega Michaela och jag kunde helt enkelt inte sluta prata om den, och vi insåg att om vi skulle få något gjort på jobbet var vi tvungna att boka in en diskussionsträff på vår fritid. Tack Hanya Yanagihara för det, och tack för den här makalösa berättelsen. Fyra vänner, fyra liv, ett gigantiskt trauma och så många frågor om vad vi egentligen kan göra för varandra och varför vi gör det. Är fortfarande inte klar med att tänka på den här boken, som flera gånger balanserar på kanten till pekoral, men alltid - alltid - landar på sätt sida.

1. Vända hem - Yaa Gyasi
Okej, jag läste ut den igår. Jag grät mig genom sista kapitlet och är fortfarande helt omtumlad. Jag tillbringade hela kvällen med att prata om den. Så kanske kommer jag att ompröva den här placeringen när förälskelsen lagt sig lite, men jag tror inte det. För Yaa Gyasi har skrivit en helt galet fantastisk roman om slaveriet och dess konsekvenser. Gripande, kärleksfullt och våldsamt skildrar hon en släkts historia från 1700-tal till nutid och ett förtryck som aldrig försvinner, bara byter skepnad. Och jag tror Aldrig Jag Har Läst en bättre historisk roman. Som läsare är du aldrig åskådare, du blir aldrig skriven på näsan. Du är där. I människorna. I deras liv. Alltså jag är så djupt imponerad och omskakad. (Och herregud, författaren är bara 28 år gammal!!)




Ja, där satt den så. Årsbästalistan 2017. 


Och precis utanför listan står den omtalade flocken: Ett helt liv av Robert Seethaler, Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout, Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde, Vera av Anne Swärd, Krokas av Elin Olofsson, Här är jag av Jonathan Safran Foer och Det förlorade barnet av Elena Ferrante. Ja ni märker, det är ett svårslaget år. Och det är ännu inte helt slut. Kanske hade böckerna jag läser just nu, Ayobami Adebayos Stanna hos mig eller Isabelle Ståhls Just nu är jag här kvalat in om jag bara skyndat mig lite. 
Men livet är kort, böckerna många. Jag vill inte ha det på något annat sätt.





// Susanna Mattsson, Akademibokhandeln Frölunda Torg

onsdag 6 december 2017

Böcker som gör avtryck - Evas årsbästa 2017



Årets bästa läsning har satt ordentliga avtryck i mig. Starka kvinnoporträtt, vemodig självrannsakan och förlorad kärlek, hisnande teknisk utveckling som AI, artificiell intelligens.



1. Elena Ferrante: Det förlorade barnet.
Fjärde delen av Neapel-sviten känns i magen. Det blir så tydligt att barndomen styr våra liv i hög grad. Bara så sorgligt och tomt när sviten tar slut. Man kan dock trösta sig med Ferrantes tidigare roman "Dagar av ensamhet". Den är samma andas barn, skriven 1999, men översatt till svenska först nu.

2. Kazuo Ishiguro: Återstoden av dagen.
Lysande roman av Nobel-pristagaren. Många har sett filmen, men boken är ändå en annan sak. Den gamle butlern försöker hålla stilen i en vemodig inre monolog. Språket är ren njutning. Det är stillsamt berättat, men rymmer storpolitik och kärlek under ytan. Läses med fördel på engelska.

3. Anne Swärd: Vera.
Min kandidat till Augustpriset för skönlitteratur. Av någon märklig anledning blev den dock inte nominerad. Anne Swärd skriver en stor och gripande roman, få kan skriva så. Hon har liknats vid Selma Lagerlöf, och det skriver jag under på. Berättelsen rullas varsamt upp om en 17-årig flicka som hamnat i Sverige, på flykt under andra världskriget. Hon blir gift med en betydligt äldre, välsituerad läkare. Var och vad kommer hon ifrån? Romanen är skriven med stort allvar. Lysande!

4. Fatima Bremmer: Ett jävla solsken. Biografi om Ester Blenda Nordström.
Min kandidat till Augustpriset i fackboksklassen - som också vann! Så välförtjänt! Jag har sällan läst en så underhållande biografi, om en så välförtjänt person att lyfta fram. Ester Blenda Nordström var Sveriges första kvinnliga grävande journalist. Hon wallraffade innan begreppet uppfunnits, och avslöjade missförhållanden som drabbade pigor, samer och mycket mer. Hon flög och for över världen, utsatte sig för livsfaror och dog alldeles för tidigt. Men under sin tid hade hon hunnit med massor - trots att hon som överklasskvinna kunnat luta sig tillbaka och äta praliner. Helt underbar bok av Fatima Bremmer!

5. Isabelle Ståhl: Just nu är jag här.
August-nominerade Isabelle Ståhls roman är en skickligt skriven bok. Egentligen händer rätt lite, men den unga huvudpersonen är så vilse, ensam i storstaden, oklar över vad hon ska med sitt liv. Det väcker mycket känslor hos läsaren. I alla fall förstår jag - äldre kvinna - att det inte är lätt att vara ung och leva sitt liv på sociala medier. Och att just nu inte vara här...



6. Hans Rosling: Hur jag lärde mig förstå världen.
Varför ägnar vi de onda människorna så mycket uppmärksamhet - och de goda så liten? Det har jag mer och mer börjat fundera på. Då har det också känts så rätt att läsa boken av och om Hans Rosling, världsförbättraren. Med sina mycket annorlunda illustrationer av världsläget gav han oss hopp om en bättre värld. Måste-läsning!

7. David Lagercrantz: Mannen som sökte sin skugga.
Millennium 5 - vem kan motstå? Lagercrantz kastar oss in i ett nytt drama med Lisbet Salander, rätt in i fängelset. När spänningssuget sätter in...

8. Dan Brown: Begynnelse.
Ännu en upplevelse i gränslandet mellan historia och framtidens teknik (eller nutidens artificiella intelligens?), mellan religion och vetenskap. Njut av en fartfylld jakt genom urspännande historiska miljöer i Spanien. Dan Brown får till det - igen!

9. Jojo Moyes: Ensam i Paris.
En hösteftermiddag tillbringade jag på soffan i sällskap med Jojo Moyes senaste noveller. Så underbart skönt! Här är temat Paris och kärlek med komplikationer. Flera noveller samspelar och allt ger en härligt romantisk känsla av att befinna sig i Paris.

10. Cecilia Chrapkowska, Agnes Wold: Praktika för blivande föräldrar.
Varför läser jag, i mogen ålder, boken om att få barn? Jo, för att den är skriven av två läkare, bygger på vetenskap och de senaste rönen. Dessutom avdramatiserar läkarna mycket för de blivande föräldrarna. Bara kom ihåg att lägga barnet på rygg, inte på mage! Given present till alla nya föräldrar. Och dessutom kan jag slippa ge felaktiga råd som mormor och farmor.


// Eva Killberg, Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm